30 mars 2018

186: Mångalen (87 av 365)


Vi kom hem från stan, passerade Marsviken och som vanligt kastade jag en blick ut över vattnet.
Jag tycker alltid så mycket om silhuetten av träden mot havet, men ikväll när det var fullmåne så gick det inte att låta bli. Lite galen blir man av fullmånen helt klart. Vände hemmavid med kamera och stativ och åkte tillbaka. Fullmåne, hav och gamla träd - det blir inte bättre.

27 mars 2018

116: I det oväntade finns också skönhet (86 av 365)


Pysslade lite med krukväxterna idag. Skulle just rensa bort ett nedfallet blad från en kruka när jag insåg att där låg ett hjärta som hade fått vatten på sig när jag duschade växten. Trots att det är lite visset och ska kastas så tyckte jag att det var vackert. Så än ligger det kvar :)

25 mars 2018

19: Bortom tid och rum (85 av 365)


På mina promenader går jag ofta förbi diverse stenar med text på. Många här i trakten har namnen på olika gårdar inristade i stenen. Det, har jag lärt mig, betyder att just den gården förr i tiden ansvarade för underhållet av den specifika vägsträckan.

Den här milstenen är från 1700-talet och det hisnar i mig när jag tänker på alla de människor som passerat före mig på den här vägen. Och det får mig att fundera över hur långt tillbaka vägen har gått just här. Historia är verkligen fascinerande! En generations verk griper tag i nästa - vi lämnar våra spår till kommande generationer. Vad lämnar vi efter oss?

119: I repris (84 av 365)


Våren kom i år igen - och vattnet porlar som alla tidigare vårar i vår bäck.

329: Vattenpöl (83 av 365)


Nu smälter allt så galet fort och vattenpölar bildas precis överallt :)

117: I full blom (82 av 365)


Äntligen, äntligen - ÄNTLIGEN!

309: Transportsätt (81 av 365)


Vi bor mitt i en otroligt historiskt rik trakt här i Tunaberg.
Mitt i skogen vid vår lilla skogsstig har en gång traktens lokala järnväg gått.
En smalspårig sådan som bland annat transporterade virke ner till Sågverket nere vid havet.
Här och där finns lite rester av spåren, men just här har någon velat påminna oss alla om vår historia med en skylt :)

310: Trekant (80 av 365)


Hittade den här skönheten på skogspromenaden idag.

18 mars 2018

281: Stjärnor (79 av 365)




Det här med stjärnfotografering är inte så himla lätt. Eller så har jag för dåligt tålamod. Kanske är det en kombination. Men skam den som ger sig. Med tiden så!

294: Säsongspremiär (78 av 365)


Idag invigde vi altanen för säsongen jag och katterna. Man kan riktigt se hur de njuter av solen - och de är inte ensamma.... en kopp kaffe mot husväggen i marssolen, det är få saker som mäter sig med det :)


17 mars 2018

21: Boställe (77 av 365)

Lägg till bildtext

250: Slingrig (76 av 365)


209: Pil (75 av 365)


Tur det finns pilar att följa när man ska hem efter lång dag och är trött....

212: På bar kvist (74 av 365)


Än är det som att naturen lite håller andan. Men det är fullt av livskraft i dessa bara grenar...om bara några veckor är de fullt grönskande. Det är egentligen helt magiskt när man tänker efter.

12: Bland träden (73 av 365)


Det tog dem exakt 2 sekunder att bestämma sig för att det här trädet (träden?) måste klättras i.
Ett fascinerande träd detta. Det ser ut att ha en och samma stam i botten men delar sig sedan i många olika stammar. Det är en jättestor björk och jag förstår inte riktigt hur det kunnat utvecklas som det gjort. Någon som har en teori?

326: Vad har hänt (72 av 365)


Den här väcker frågor hos mig. Vad är det? Vem har hängt upp den? Varför?
Platsen är Uppsa Kulle utanför Nyköping. En gravhög och enligt vad jag har hört en kultplats.
Någon som vet??

190: Nu är vi här (71 av 365)


...men var är käket???

16 mars 2018

257: Små lätta (70 av 365)




...moln ...på en isblå himmel såg jag reflekteras i glaset i köket på jobbet. Tvärnitade och började längta ut....så vackert ute så det nästan gör ont. Men i helgen så!

112: Hungrig (69 av 365)


Men hungern är ju den bästa kryddan sägs det...så nu måste jag bara vänta in den perfekta glödbädden så vi kan premiärgrilla 2018 :)

10 mars 2018

230: Ro (68 av 365)


Här ligger jag i lugn och ro och softar - hälsningar Mio.

64: Festen kan börja (67 av 365)


#melfest #mello #melodifestival

Inte riktigt min grej, men klart man hänger med barnen och kollar :)
För att överleva fixade jag en sockerbomb att trösta mig med.....

9 mars 2018

41: Dubbel (66 av 365)


Bilden talar sitt tydliga språk tror jag :)

32: Det lugna vattnet (65 av 365)


Det här vattnet kokar av lekande barn varma sommardagar. Men en vårvinterkväll som den här är det alldeles stilla och tyst.

Eget tema: Färgexplosion (64 av 365)


Gick förbi Nyköpings graffitivägg idag och såg en fantastisk färgexplosion!

253: Släppt taget (63 av 365)


Idag på min promenad hör jag plötsligt ett högst efterlängtat ljud - takdropp!
Snön smälter och släpper taget om taken, nu är det vår på gång!!

7 mars 2018

76: Färg och form (62 av 365)


I kulverten på vårt lasarett finns den här målningen som jag tycker mycket om. Kanske för att grönt och blått är ett par av mina absoluta favoritfärger :)


4 mars 2018

363: Över trädtopparna (61 av 365)


Solen hänger kvar över träden en kort kort stund till. Som alltid så känns det som att solen försvinner ner bakom horisonten med sån fart, som om att den har bråttom till andra sidan jordklotet :)

365: Överhängande (60 av 365)


Tur att strömstaren är så liten och lätt. Annars hade det varit en överhängande risk att överhänget rasat ner i vattnet......  ;-)

3 mars 2018

232: Rosa Timmen (59 av 365)



Strax efter solnedgången blev hela världen rosa ikväll. Och just då gled de här skönheterna in i bilden :)

24: Brygghäng (58 av 365)


Ikväll åkte vi till en av favoritbryggorna och hängde lite.
Galet kallt. Lika galet vackert.
Tänk att jag får bo nära allt detta. Känner mig så tacksam.
Det var alldeles tyst. En strömstare pep ett par gånger. Ett mycket stilla kluckande mot strandkanten. Svanarna gled tyst och graciöst förbi och havsörnen tog ett varv ovanför våra huvuden.
Det här landet alltså!

1 mars 2018

251: Slut på det roliga (57 av 365)






När man ser dessa bilder kan man tro att Aska och Mio är i fullt slagsmål. Egentligen är de allra bästa vänner. Båda älskar snö, i alla fall kortare stunder och leker och busar massor när de är ute. Här var det Aska som initierade buset och jag tyckte faktiskt hon såg rätt besviken ut när Mio strax efter vände henne ryggen och ignorerade henne.....jaha, var det redan slut på det roliga eller???